Maamme

I
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
𝄆 Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord. 𝄇

II
Vårt land är fattigt, skall så bli
För den, som guld begär.
𝄆 En främling far oss stolt förbi:
Men detta landet älska vi,
För oss med moar, fjäll och skär
Ett guldland dock det är. 𝄇

III
Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng.
𝄆 Den mörka skogens dystra sus,
Vår stjärnenatt, vårt sommarljus.
Allt, allt, vad här som syn, som sång
Vårt hjärta rört en gång. 𝄇

IV
Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog.
𝄆 Här, här, i klar som mulen tid.
Med lycka hård, med lycka blid.
Det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog. 𝄇

V
Vem täljde väl de striders tal.
Som detta folk bestod.
𝄆 Då kriget röt från dal till dal.
Då frosten kom med hungers kval.
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod? 𝄇

VI
Och det var här det blodet flöt,
Ja, här för oss det var,
𝄆 Och det var här sin fröjd det njöt,
Och det var här sin suck det göt.
Det folk som våra bördor bar
Långt före våra dar. 𝄇

VII
Här är oss ljuvt, här är oss gott,
Här är oss allt beskärt;
𝄆 Hur ödet kastar än vår lott.
Ett land, ett fosterland vi fått,
Vad finns på jorden mera värt
Att hållas dyrt och kärt? 𝄇

VIII
Och här och här är detta land.
Vårt öga ser det här,
𝄆 Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa glatt på sjö och strand
Och säga: se det landet där.
Vårt fosterland det är. 𝄇

IX
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
𝄆 Och blev vårt liv en stjärnedans.
Där tår ej göts, där suck ej fanns.
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå. 𝄇

X
O land, du tusen sjöars land,
Där sång och trohet byggt,
𝄆 Där livets hav oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land.
Var för din fattigdom ej skyggt.
Var fritt, var glatt, var tryggt. 𝄇

XI
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
𝄆 Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång. 𝄇

I
Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
soi, sana kultainen!
𝄆 Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä rantaa rakkaampaa,
kuin kotimaa tää pohjoinen,
maa kallis isien! 𝄇

II
On maamme köyhä, siksi jää,
jos kultaa kaivannet
𝄆 Sen vieras kyllä hylkäjää,
mut meille kallein maa on tää,
sen salot, saaret, manteret,
ne meist on kultaiset. 𝄇

III
Ovatpa meille rakkahat
koskemme kuohuineen,
𝄆 ikuisten honkain huminat,
täht'yömme, kesät kirkkahat,
kaikk'kuvineen ja lauluineen
mi painui sydämeen. 𝄇

IV
Täss auroin, miekoin, miettehin
isämme sotivat,
𝄆 kun päivä piili pilvihin
tai loisti onnen paistehin,
täss Suomen kansan vaikeimmat
he vaivat kokivat. 𝄇

V
Tään kansan taistelut ken voi
ne kertoella, ken?
𝄆 Kun sota laaksoissamme soi,
ja halla näläntuskan toi,
ken mittasi sen hurmehen
ja kärsimykset sen? 𝄇

VI
Täss on sen veri virrannut
hyväksi meidänkin,
𝄆 täss iloaan on nauttinut
ja murheitansa huokaillut
se kansa, jolle muinaisin
kuormamme pantihin. 𝄇

VII
Tääll' olo meill on verraton
ja kaikki suotuisaa,
𝄆 vaikk onni mikä tulkohon,
maa isänmaa se meillä on.
Mi maailmass on armaampaa
ja mikä kalliimpaa? 𝄇

VIII
Ja tässä, täss' on tämä maa,
sen näkee silmämme.
𝄆 me kättä voimme ojentaa
ja vettä rantaa osoittaa
ja sanoa: kas tuoss' on se,
maa armas isäimme. 𝄇

IX
Jos loistoon meitä saatettais
vaikk' kultapilvihin,
𝄆 mis itkien ei huoattais,
vaan tärkein riemun sielu sais,
ois tähän köyhään kotihin
halumme kuitenkin. 𝄇

X
Totuuden, runon kotimaa
maa tuhatjärvinen
𝄆 miss' elämämme suojan saa,
sa muistojen, sa toivon maa,
ain ollos, onnees tyytyen,
vapaa ja iloinen. 𝄇

XI
Sun kukoistukses kuorestaan
kerrankin puhkeaa,
𝄆 viel lempemme saa nousemaan
sun toivos, riemus loistossaan,
ja kerran, laulus synnyinmaa
korkeemman kaiun saa. 𝄇

I
Our land, our land, our Fatherland!
Ring out, dear word, oh sound!
𝄆 No rising hill, or mountain grand,
No sloping dale, no northern strand,
There is, more loved, to be found,
Than this — our fathers' ground. 𝄇

II
Our land is poor, and so shall be
To him who gold will crave.
𝄆 The strangers proudly pass, but we
Shall ever love this land, we see,
In moor, and fell, and isle and wave,
A golden land, so brave. 𝄇

III
We love our rippling brooks, so bright,
Our gushing streams, so strong,
𝄆 The whisper of dark woods, at night,
Our starry skies, our summer light,
All, all that we, in sight and song,
Have felt and lived among. 𝄇

IV
Here fought our fathers, without fear,
With sword, and plough, and thought.
𝄆 And here, in clouded times, and clear,
With fortune in their front or rear,
Their Finnish hearts have beat, and wrought
And borne what bear they ought. 𝄇

V
Who tells, of all the fights, the tale,
In which this folk withstood,
𝄆 When war did rage from dale to dale,
When frost set in, with hunger's wail?
Who measured all their pouring blood,
And all their patience good? 𝄇

VI
And it was here their blood was shed,
For us, here, on this shore;
𝄆 And it was here their joys were bred,
Here, that their sighs were heaved and fled,
That people's who our burdens bore
Before us, long before. 𝄇

VII
Here it is sweet and good, we wot,
All, too, is giv'n us here;
𝄆 However fate may cast our lot,
A land, a fatherland, we've got.
Will there a thing on earth appear
More worthy, to hold dear? 𝄇

VIII
And here's, and here's this fatherland,
Here every eye it sees;
𝄆 And we can stretch a pointing hand,
To show, with joy, its sea and strand,
And say, "Behold this country, this,
Our Fatherland it is." 𝄇

IX
And if we once were made to rise
To gold clouds, from below,
𝄆 And if we moved in starry skies,
Where no one weeps, where no one sighs,
To this poor lonely country, though,
Our longing hearts would go. 𝄇

X
Oh land, the thousand lakes' own land,
Of faith, and lay, and glee,
𝄆 Where life's main sea gave us a strand,
Our fore-time's land, our future's land,
Shy of thy poorness, never be,
Be calm, be glad, be free! 𝄇

XI
Thy blossom, hidden now from sight,
Shall burst its bud ere long.
𝄆 Lo! from our love, shall rise aright,
Thy sun, thy hope, thy joy, thy light,
And higher, once, more full and strong,
Shall ring Our Country's song. 𝄇