berätta

Swedish

Etymology

From Old Swedish berætta, from Middle Low German berichten, in correspondance to Swedish rätta (verb) and rätt (verb and noun), equivalent to be- +‎ rätt +‎ -a or be- +‎ rätta. Cognate with Danish berette, Norwegian Bokmål berette, Dutch berichten (“to report”), berechten (“to judge, to try”), bericht (“a report”), Afrikaans berig (“to report, a report”), German berichten (“to report”), Bericht (“a report”) and Luxembourgish beriichten.

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

berätta (present berättar, preterite berättade, supine berättat, imperative berätta)

  1. tell, narrate

Conjugation
Conjugation of berätta (weak)
Active Passive
Infinitive berätta berättas
Present tense berättar berättas
Past tense berättade berättades
Supine berättat berättats
Imperative berätta —
Present participle berättande
Past participle berättad

Synonyms

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.