Mikaela

Finnish

Etymology

Feminine form of Mikael (“Michael”).

Pronunciation
  • IPA(key): [ˈmikɑˌelɑ]
  • Hyphenation: Mi‧ka‧e‧la

Proper noun

Mikaela

  1. A female given name.

Declension
Inflection of Mikaela (Kotus type 9/kala, no gradation)
nominative Mikaela Mikaelat
genitive Mikaelan Mikaelojen
partitive Mikaelaa Mikaeloja
illative Mikaelaan Mikaeloihin
singular plural
nominative Mikaela Mikaelat
accusative nom. Mikaela Mikaelat
gen. Mikaelan
genitive Mikaelan Mikaelojen
Mikaelainrare
partitive Mikaelaa Mikaeloja
inessive Mikaelassa Mikaeloissa
elative Mikaelasta Mikaeloista
illative Mikaelaan Mikaeloihin
adessive Mikaelalla Mikaeloilla
ablative Mikaelalta Mikaeloilta
allative Mikaelalle Mikaeloille
essive Mikaelana Mikaeloina
translative Mikaelaksi Mikaeloiksi
instructive — Mikaeloin
abessive Mikaelatta Mikaeloitta
comitative — Mikaeloineen

Anagrams

Swedish

Alternative forms

Etymology

Feminine form of Mikael. First recorded as a Swedish given name (as Michaela) in 1843.

Proper noun

Mikaela c (genitive Mikaelas)

  1. A female given name.
    • 1989 Lennart Hagerfors, Sarekmannen, Norstedts, →ISBN, page 205:
      Förra sommaren satt jag i Rålambshovsparken i Stockholm och lyssnade till några tonårsmödrar som låg och solade och passade sina barn. De skällde och skrek åt dem. Barnen bar änglanamn: Mikaela och Angelica, men mest kallades de för ungdjävlarna. Vad bar namnen för drömmar? Inte så långt därifrån satt en familj på fyra personer. Föräldrarna, som säkert hade någon form av intellektuella yrken, resonerade med barnen om yrkesvägar och utbildning, om fördelar och nackdelar med att vara läkare, lärare, jurist, journalist. Barnen hette Moa och Tore, namn som antydde att de hade fötts fram direkt ur leran vid ett sörmlandskt torp. Vilka drömmar bar namnen? Varför söker motsatserna varandra?
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.