besvärja

Swedish

Etymology

From Old Swedish besværia, from Middle Low German besweren. Equivalent to be- +‎ svärja. Cognate with Danish besværge, Norwegian Bokmål besverge, Dutch bezweren and German beschwören.[1]

Verb

besvärja

  1. to beg, to ask (someone), to adjure
    Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.
    I adjure thee by the living God, that thou tell us whether thou be the Christ, the Son of God. (Matthew 26:63)
  2. to enchant, to send a spell or curse on (someone)

Usage notes
  • SAOL doesn't mention the present: besvär

Conjugation
Conjugation of besvärja (strong)
Active Passive
Infinitive besvärja besvärjas
Present tense besvärjer besvärjs , besvärjes
Past tense besvor besvors
Supine besvurit besvurits
Imperative besvärj —
Present participle besvärjande
Past participle besvuren
Conjugation of besvärja (strong, with present: besvär)
Active Passive
Infinitive besvärja besvärjas
Present tense besvär besvärs , besväres
Past tense besvor besvors
Supine besvurit besvurits
Imperative besvär —
Present participle besvärjande
Past participle besvuren
Conjugation of besvärja (weak)
Active Passive
Infinitive besvärja besvärjas
Present tense besvärjer besvärjs , besvärjes
Past tense besvärjde besvärjdes
Supine besvärjt besvärjts
Imperative besvärj —
Present participle besvärjande
Past participle besvärjd
  • besvärjare
  • besvärjelse
  • besvärjerska
  • besvärjning

See also

References
  1. besvärja in Svenska Akademiens ordbok online.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.