skepp

Swedish

Etymology

From Old Norse skip, from Proto-Germanic *skipą.

Pronunciation
  • IPA(key): /ɧɛp/
  • Audio(file)

Noun

skepp n

  1. a ship (large water vessel)
  2. each third of the nave, a large section of the open space in a church as separated by columns

Declension
Declension of skepp 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative skepp skeppet skepp skeppen
Genitive skepps skeppets skepps skeppens
mittskepp
sidoskepp
tvärskepp
vessel
  • passagerarskepp
  • rymdskepp
  • skeppa
  • skeppare
  • skeppning
  • skeppsbord
  • skeppsbrott
  • skeppsbruten
  • skeppsbyggare
  • skeppsbygge
  • skeppsbyggeri
  • skeppsbyggnad
  • skeppsbåt
  • skeppsfart
  • skeppsfurnerare
  • skeppsfurnering
  • skeppsgosse
  • skeppsgrav
  • skeppshandel
  • skeppshandling
  • skeppsjolle
  • skeppskamrat
  • skeppskatt
  • skeppsklarerare
  • skeppsklarering
  • skeppsklocka
  • skeppskyrkogård
  • skeppslag
  • skeppslast
  • skeppslista
  • skeppslucka
  • skeppslägenhet
  • skeppsläkare
  • skeppsmask
  • skeppsmast
  • skeppsmäklare
  • skeppsmätare
  • skeppsmätning
  • skeppspapper
  • skeppspojke
  • skeppsredare
  • skeppsrederi
  • skeppsregister
  • skeppsråtta
  • skeppsskorpa
  • skeppsskrov
  • skeppssättning
  • skeppsteknisk
  • skeppstrailer
  • skeppsvarv
  • skeppsvrak
  • skeppund
  • slagskepp
  • vikingaskepp
  • votivskepp
room in a church
  • mittskepp
  • sidoskepp
  • tvärskepp

See also

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.