stör

stör

1. Imperative singular of stören.

From Old Norse stǫrr. Cognate with Faroese stør.

• IPA^(key): /stœːr/
• Rhymes: -œːr

stör f (genitive singular starar, nominative plural starir)

1. sedge

• belgjastör (“grass-like sedge, Carex panicea”)
• bjúgstör (“maritime sedge, Carex maritima”)
• blátoppastör (“hoary sedge, Carex canescens”)
• fjallastör (“Alpine sedge, Carex norvegica”)
• flóastör (“bog sedge, Carex limosa”)
• gulstör (“Lyngbye's sedge, Carex lyngbyei”)
• hárleggjastör (“hair-like sedge, Carex capillaris”)
• hengistör (“looseflower sedge, Carex rariflora”)
• hnappstör (“capitate sedge, Carex capitata”)
• hrafnastör (“rock sedge, Carex saxatilis”)
• ígulstör (“star sedge, Carex echinata”)
• kollstör (“thickhead sedge, Carex macloviana”)
• ljósastör (“bottle sedge, Carex rostrata”)
• mýrastör (“common black sedge, Carex nigra”)
• slíðrastör (“sheathed sedge, Carex vaginata”)
• sótstör (“black-spike sedge, Carex atrata”)
• stinnastör (“stiff sedge, Carex bigelowii”)
• tjarnastör (“bottle sedge, Carex rostrata”)
• tvíbýlisstör (“dioecious sedge, northern bog segde, Carex dioica”)
• vetrarkvíðastör (“creeping sedge, Carex chorodorrhiza”)

From Old Swedish stør, from Old Norse staur (Old Gutnish dialect), from Proto-Germanic *staura-, from Ancient Greek σταυρός (staurós) (hence Latin restaurare, hence French restaurer).

stör c

1. a pole, chiefly used in the construction of roundpole fences

• hässjestör
• störa
• störböna
• störpar
• störrom

• slana
• stång

stör

1. present tense of störa.
2. imperative of störa.

1. common sturgeon

• stör in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)