stinka

stinka (plural stinkas)

1. (Geordie) Someone who smells badly, a stinker.
2. (Geordie) Someone who is ugly or repulsive.

   How man, get off is ye propa stinka!

• Atkins, Tanski, takins

From Proto-Germanic *stinkwaną. Compare English stink, Dutch and German stinken.

stinka (present stinker, preterite stank, supine (stunkit), imperative stink)

1. (intransitive) To smell bad; to stink, reek
   • Exodus 7:18

     Och fiskarna i floden skola dö, och floden skall bliva stinkande, så att egyptierna skola vämjas vid att dricka vatten ifrån floden.

     "And the fish that [is] in the river shall die, and the river shall stink; and the Egyptians shall lothe to drink of the water of the river." (King James Bible)

   • 1917, Dan Andersson, Svarta Ballader

     En söndrig skugga var jag, ett nånting som gick förbi:ett stinkande trasbylte bara, med ett skälvande hjärta i.

     "En broken shadow was I, a something that passed by: just a stinking bundle of rags, with a shivering heart inside."

   • 1926, Hjalmar Bergman, Farmor och Vår Herre

     Hon glödde av iver och stank av eau de cologne.

     "She glowed with ardour and reeked of cologne."

2. (intransitive) to give impression of foul play or dishonesty; to stink
   • 2000, Claes Arvidsson, Svenska Dagbladet - editor's column

     Den fortsatta granskningen av partiet visar att det fortfarande stinker.

     "The follow-up examination of the party shows that it still stinks."

3. (transitive in combination with verb particle ner) make something stink or smell bad
   • 1933, August Strindberg, Gustav Vasa

     Gå och bada smutsen av dig och laga att du blir kammad, skölj framför allt din trut, så att du icke går här och stinker ner mina rum.

     "Go and take a bath to wash away the dirt, and make sure you get combed, first of all rinse your mouth, so that you go around here and make my rooms stink."

The supine occurs occasionally, but has also been claimed not to exist.

• stank