syfta
Swedish
Etymology
Derived from sikta, used with -f- (sifta, söfta, syfta) since 1633.
Verb
syfta
- to look (in a particular direction), to aim, to take sight
- to intend, to aim (for a goal)
- Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter äro i rörelse, som syfta till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet.
- It is without doubt true, that also in our time forces are in motion, which aim to remove the longing for a life in spiritual fulfillment.
- Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter äro i rörelse, som syfta till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet.
- to reference, to allude
Conjugation
References
- syfta in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
- syfta in Svenska Akademiens ordbok online.
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.