skåda

See also: skada

Swedish

Etymology

From Old Swedish skuþa, skoþa, from Old Norse skoða.

Pronunciation
  • Audio(file)

Verb

skåda (present skådar, preterite skådade, supine skådat, imperative skåda)

  1. (dated, poetic) to watch, to behold
    • 1891, Viktor Rydberg, Betlehems stjärna (Christmas song)
      Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster
      The shepherd, sleeping tired, the child, dozing sweetly, wake at a wonderful chorus of voices, see a lovely bright star in the East
    skåda inte en given häst i munnen
    don't look a gift horse in the mouth

Usage notes

Today mainly present as last term in compounds, in the form of -skådare, "watcher" in the meaning of "someone who looks at". See under "Derived terms".

Conjugation
Conjugation of skåda (weak)
Active Passive
Infinitive skåda skådas
Present tense skådar skådas
Past tense skådade skådades
Supine skådat skådats
Imperative skåda —
Present participle skådande
Past participle skådad

Derived terms
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.